I helgen åkte vi på årets första riktiga tur till huset! Johannes har ju varit en snabbis dit för att stänga över elementena, men nu var vi med allihop. Dock ingen översovning denna gång, utan bara dit på dagen för att hälsa på och kontrollera att taket låg kvar. Vi såg faktiskt några lador längs vägen som inte pallat för trycket av all snö! Hos oss var allt lugnt, och snön hade faktiskt smält en del trots att det fortfarande var stövelskaftshögt på sina håll. Snön på taket var nästan borta, och det droppade friskt ur stuprören. På uppfarten var det dock så snöfyllt att vi blev tvungna att parkera på vägen utanför, men vi skottade sedan en smal stig in till huset. Fast först pulsade vi till uthuset för att hämta skyffeln förstås. Snön var blöt och tung.
Det första jag gjorde när jag kom in var att sätta på elementena, och sedan tända eld i vedspisen. Första gången! Skönt att Aron nu fattar att han inte kan leka med spisen, utan faktiskt har lite respekt för den.
Självklart rykte det in en del i början, men det ska det väl?! Jag kände mig som pappa där han svär åt röken som smyger fram mellan plattorna. Öppna ytterdörren och vädra! Efter en stund hade jag tyglat röken och värmen började spridas. Lukten satt dessvärre kvar i kläder och hår. Snart var det tillräckligt varmt för att ta av jackorna. Men mössan hade vi på! Vi hade med oss färdigmat, eftersom vi inte hade nån inspiration att laga nåt hemma. Ville slippa undan disk oxå, eftersom vi inte hade nåt vatten i kranen.
Innan vi åkte hem tog vi en kaffe på framsidan i solen. Det är första gången i år som jag känner solen värma. Genast vill man ta av sig jacka och mössa! Men jag vet oxå hur förrädiskt det är. Man blir utan tvekan sjuk.
Aron pillade i gruset. Det såg ut som han glömt bort att det finns stenar och jord, men så har det ju varit gömt under snön i 3 månader!
Jag har tidigare haft lite svårt för våren, men just nu känns det superhärligt att se ljuset återvända!
